Min första hund, Zorro eller Plutten som jag kallade honom..

Det är vad jag tänker när jag läser "min första kärlek".
Honom skaffade vi när jag var ca 11 eller 12 år om jag inte missminner mig, och när mamma & pappa var och skulle tinga en valp så ville jag inte med (jag har ingen aning om varför, men jag ville vara hemma).
Men när vi skulle hämta hem den lilla ludna valpen så var jag den som stod och trampade vid dörren & ville ha hem han NU! Jag stod där med det tomma kopplet och väntade på pappa som var så himla slö på att komma igång nån gång!
Vi hämtade honom i Almunge & jag vart kär i den lilla valpen direkt, jag fick välja namn på honom & Zorro lät coolt (men sedan fick han en massa smeknamn, men Plutten vart hans andranamn som han lyssna till haha).
Det var jag & Plutten mot världen, jag älskade den hunden över allt annat.
Alla promenader, lekar & hyss vi har gjort.
Han va riktigt duktig på att bita sönder pappas duntäcken jämt medans han jobbade natt & jag svor alltid på hans svans att han aldrig hade gjort det till pappa när han väl kom hem, för det var jag & Plutten mot allt.
Plutten var min bästa vän, han lyssnade alltid, han fanns dom svåra åren i mitt liv, så han har fått höra många av mina hemligheter, & hans fanns alltid där & slicka bort tårarna.
Det var han som vakta mig om nätterna när pappa var & jobbade.

Plutten vart 8 år.. Han vart ordentligt sjuk..,
Att ringa samtalet om tiden till vetrinären va så tungt, jag kommer ihåg allt som igår.

Han fick ligga i mitt knä..
Sen stor jag där med det tomma kopplet..

Han var min bästa vän & den enda som förstod mig dom 8 åren hans fanns i mitt liv.
Jag gråter än idag när jag tänker på honom..

Jaha, Sandra är mitt namn.
O jag är en ganska öppen människa & frågar man folk i min omgivning så säger dom väl att jag är en hårfärgningstok som kommer tappa allt hår snart och även hundtokig.
Jag kan väl hålla med om de faktiskt, de är nog några av mina större intressen som jag tycker är kul.
Och än så länge har jag lyckats överleva 22 och ett halvt år faktiskt, ganska lyckat!
Jag tycker även om att vara själv, samtidigt som jag kan bli riktigt sällskapssjuk så jag nästan blir jobbig (t o m jag erkänner det).
Min familj står mig allra närmast, min syster umgås jag med mycket, har skitkul med henne för där vet man bara allt med varandra lixom, som ibland har man ju även lust att strypa henne, men så är de väl med alla syskon?
Som sagt hon är nog min bästa vän.
har även min sambo J, vi har varit tillsammans i ca 3 och ett halvt år och det kommer bli många år till, och det ska VI se till! han är ett enormt stöd för mig, helt otroligt att han har lyckats stå ut med mig ibland alltså, när man själv inte ens orkar med en själv..
Och mina hundar också såklart! Dom är mitt allt, och ni som i vanliga fall inte har pratat med mig nån gång så är det blandrashundar med rottweiler/amstaff som är nog den mysigaste blandningen i världen.

Hmm, vad tusan kan man mer skriva om mig själv...?

Ja ni fick veta litegranna iaf, det kommer nog dyka upp mera! :)



(Är numera blond men har inte pallat ta kort ännu så denna får duga!)

Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Mina syskon.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Ett pinsamt minne.
Dag 8 – Vänner
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Det här åt jag idag.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Nu är allt gammalt raderat från denna blogg, som sagt nu börjar vi om från början.
Är bara helt enkelt för lat att hitta på ett nytt bloggnamn.

Så nu kör vi!