Min första hund, Zorro eller Plutten som jag kallade honom..

Det är vad jag tänker när jag läser "min första kärlek".
Honom skaffade vi när jag var ca 11 eller 12 år om jag inte missminner mig, och när mamma & pappa var och skulle tinga en valp så ville jag inte med (jag har ingen aning om varför, men jag ville vara hemma).
Men när vi skulle hämta hem den lilla ludna valpen så var jag den som stod och trampade vid dörren & ville ha hem han NU! Jag stod där med det tomma kopplet och väntade på pappa som var så himla slö på att komma igång nån gång!
Vi hämtade honom i Almunge & jag vart kär i den lilla valpen direkt, jag fick välja namn på honom & Zorro lät coolt (men sedan fick han en massa smeknamn, men Plutten vart hans andranamn som han lyssna till haha).
Det var jag & Plutten mot världen, jag älskade den hunden över allt annat.
Alla promenader, lekar & hyss vi har gjort.
Han va riktigt duktig på att bita sönder pappas duntäcken jämt medans han jobbade natt & jag svor alltid på hans svans att han aldrig hade gjort det till pappa när han väl kom hem, för det var jag & Plutten mot allt.
Plutten var min bästa vän, han lyssnade alltid, han fanns dom svåra åren i mitt liv, så han har fått höra många av mina hemligheter, & hans fanns alltid där & slicka bort tårarna.
Det var han som vakta mig om nätterna när pappa var & jobbade.

Plutten vart 8 år.. Han vart ordentligt sjuk..,
Att ringa samtalet om tiden till vetrinären va så tungt, jag kommer ihåg allt som igår.

Han fick ligga i mitt knä..
Sen stor jag där med det tomma kopplet..

Han var min bästa vän & den enda som förstod mig dom 8 åren hans fanns i mitt liv.
Jag gråter än idag när jag tänker på honom..